Tilas Stoll
Vi hade pratat lite om att göra en liten helgtripp med övernattning i husbilen. Själv har jag aldrig varit till Tilas Stoll förut och det är nästan skamligt för att vara fotointresserad. Så vi tog en lördag-söndag för att få uppleva både kväll o morgon i det vackra höstvädret. Vi tajmade helt rätt när det gäller väder och temperatur eftersom jag har ju ingen värmare i bilen ännu. Det gör inge för den är ändå bra, rätt charmig också!
Så väl framme i Persberg, svänger vi in på en liten grusväg som GPS:en visar oss in på. Efter en kilometer så kommer vi fram till informationsskylten och möts av en parkering full av bilar så vi glider vidare för att leta efter en annan plats att parkera på. Vi åker fram till kapellet och kikar lite, nöjer oss inte och vänder om för att stanna där vi åkte förbi, ifall någon bil hade åkt o lämnat en ledig plats. Vi hade tur och en plats var ledig, fast det inte riktigt tillhörde parkeringen så blev det där. Rycker fram stövlar, ryggsäck o kameran. Aya, hunden, får stanna kvar i bilen just nu. Första gången som hon blir lämnad i bilen skäller hon lite motvilligt men det ger sig lite när vi gått en bit ifrån bilen.
Det är verkligen en fantastisk dag för en fotograf att vandra i skogarna runt dessa gruvor. Löven har fallit till marken men ändå finns det kvar i träden så det ser inte dött ut ännu. Maria gör sig bra som min modell i dessa färger. När man väl kommer fram till det som Tilas Stoll är mest känd för så behöver man gå igenom en lång, mörk o låg passage genom berget för att komma fram till delen som fotograferats mest. Svårt att förklara upplevelsen i detalj men det är helt otroligt svårt att förstå att folk har jobbat i dessa gruvor i flera hundra år. Enligt informationsskyltar är gruvorna 200 meter djupa. Dåligt med hiss på den tiden kan jag tänka mig
I efterhand kan jag nog tycka att det bästa med våran minitripp var morgonen efter.
Att ta en promenad ner mot sjön igen, samma promenad som på natten, fast i helt annat ljus än en pannlampa. Det var magiskt!
Klicka på bilden för att se nästa.
Det var endast en person ute o gick på morgonen runt kyrkogården annars var vi helt själva i en dryg timme tills vi kom tillbaka till bilen för att käka frukost. Den här soluppgången kan vara en av de vackrare jag mött under de senaste åren, med värme som kändes som en sommarmorgon och färger från hösten höjdpunkt. Att kombinera detta med en rejäl frukost i lugn o ro skapar minnen för livet.
Klicka på bilderna för att se fler.
Så efter ha fått blodad tand för en rejäl roadtrip så kommer bilen utrustas med en värmare för framtida turer. Det är inte mycket man behöver egentligen för att göra såna här helgturer!
Sällskapet var fantastiskt och hoppas de hänger på när det bär iväg på nästa miniäventyr.